Redan när jag va liten visste jag att jag nångång skulle tatuera mig, alla hade ju.. även min mamma!
Det är en konst, jag förstår mig tyvärr inte på människor som tror att dom är konstnärer för att dom kastar lite färg på en tavla, en tavla kan du kasta, du kan göra om precis som när du skissar, men tatueringar är konst, riktigt konst.. där inget får gå fel, inget! Jag önskar att jag hade modet att börja tatuera, men rädslan smyger sig sakta på mig när jag vet att jag kan göra fel. Allt kan gå fel, precis allt!

Hösten närmar sig med stormsteg, det blir mörkare allt tidigare på kvällarna, dagarna känns kortare och allt det ljusa försvinner! Och min tatuerings nerv börjar kittla mig, den gör mig nästan irriterad! Jag vill, jag vill nu!
Jag har tänkt så länge nu på en och samma tatuering, det är fan dags nu Nathalie, ta dig i kragen, kasta fegheten åt helvete och gör det du vill göra! Du vill, du vill nu!